Wikipedia Gupiki Online ** www.karmienie.gupiki.info **

Jakas reklama

**Ityop'iya Federalawi Demokrasiyawi Ripeblik**

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: -
Nationalsång: 'Whedefit Gesgeshi Woude Henate Ethiopia'

Huvudstad	Addis Abeba
Största stad	Addis Abeba
Officiellt språk	amhariska
Statsskick President Premiärminister	republik Girma Wolde-Giorgis Meles Zenawi
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	- - -
Yta • Totalt • Vatten	1 127 127 km² (26:e) 0,7%
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	78 271 529 (1 juni 2008) (15:e) 65,0 inv/km² (123:e)
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita	$60 099 milj (106:e) $201
Valuta	Birr (`ETB`)
Tidszon	UTC+3
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Ras Dejen 4 620 m ö.h. Tanasjön 3 600 km² Blå Nilen (Nilen) 412 km
Nationaldag	28 maj
Landskod	ET, ETH
Landsnummer	`+251`

Etiopien (ibland, dock sällan, stavat Ethiopien) eller Federala demokratiska republiken Etiopien, tidigare Abessinien eller Amhariska imperiet, är en stat belägen på Afrikas horn i nordöstra Afrika. Angränsande länder är Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia och Sudan.

redigera Historia

Huvudartikel: Etiopiens historia

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar.
Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Etiopiens historia har präglats av tre viktiga faktorer: dess läge vid Röda havet, som inneburit nära relationer med Egypten och Arabien; dess motstånd mot islamisering, som lett till att Etiopien som enda nation i Mellanöstern och Nordafrika fortfarande har en stor kristen befolkning; och slutligen dess framgångsrika kamp mot den europeiska kolonialismen, som gett landet en unik ställning bland Afrikas stater. Landets cirkaa 2000-åriga historia kan indelas i fem perioder: Aksum, Zagwe/Lasta, Amhara/Shewa, Gonder samt det moderna Etiopien med centrum i Addis Abeba.

redigera Förhistoria

Så tidigt som andra årtusendet f.Kr. finns det belägg för handel mellan Etiopien och Egypten såväl längs Nilen och dess bifloder som sjövägen. Exporten bestod av lyxvaror: rökelse och kryddor, guld, elfenben och noshörningshorn. Kontakterna med Sydarabien kan beläggas från ca 700 f.Kr., då invandrare från Saba och Himyar började bosätta sig i norra Etiopien, där de bidrog till uppkomsten av den kushitisk-semitiska kultur ur vilken Aksumriket växte fram. Redan före invandringen och Aksums grundande bedrev den kushitiska höglandsbefolkningen jordbruk, medan boskapsskötsel dominerade i lågländerna. Plogen var känd, liksom terrassering och konstbevattning. Sydarabernas främsta bidrag blev införandet av det sabeiska alfabetet och därmed skrivkonsten. Aksum utvecklades under de första århundradena e.Kr. till en regional stormakt.

Zagweperioden innebar i vissa avseenden en kushitisk reaktion mot det semitiserade Aksum. Visserligen var de centrala provinserna i det nya riket – Wag, Lasta med huvudstaden Lalibela, Angot och Amhara – kristnade, och geez förblev kyrkospråk. De arkitektoniska mönstren bevarades, men kyrkorna byggdes inte längre på höjder eller öppna fält som tidigare utan i grottor och som monolitiska byggnader under marknivå. Uppgivandet av Aksum som centrum innebar en reträtt, och det mesta av kusten och utrikeshandeln gick förlorad. För att stärka de nya härskarnas legitimitet uppgavs de vara ättlingar till Moses och hans "etiopiska" hustru, säkerligen för att uppväga myten att de aksumitiska härskarna var avkomlingar av kung Salomo och drottningen av Saba.

redigera 1200-tal

Ånyo kopplades en förskjutning av Etiopiens politiska tyngdpunkt söderut till ett dynastiskifte. Samtidigt betraktades Yikunno Amlak (1270–85) som återställaren av den "salomoniska" dynastin, och det nya riksspråket amhariskan var mera semitiskt än kushitiskt. Rikets centrum blev norra Shewa, och det var kampen mellan muslimer och kristna som kom att prägla perioden.

redigera 1600-tal

Den politiska tyngdpunktens förskjutning från Shewa till provinserna vid Tanasjön hade pågått sedan länge, och den dynastiska kontinuiteten bevarades. Ändå innebar Fasiledes (1632–67) trontillträde och grundandet av den nya huvudstaden Gonder ett brott med det förgångna. Ambitionen att återta makten över de tidigare provinserna och lydrikena i öster och söder uppgavs. Huvudstaden ersatte härlägret som maktcentrum. Jesuiterna utvisades omgående, och de forna fienderna, turkarna, ombads tillse att inga nya västerlänningar tog sig fram till Etiopien. Inställningen till muslimerna inom landet mildrades. Kyrkosplittringen visade sig vara svår att komma till rätta med. Ett kyrkomöte beslöt att jesuiternas tidigare anhängare fick välja mellan att gå i landsflykt eller återgå till den ortodoxa tron, men enighet uppnåddes inte.

redigera 1800-tal

Den förste att söka ena de gamla riksdelarna och återupprätta monarkin var Tewodros (1855–68). Som guvernör i västra Etiopien hade han upplevt hur det egyptiska trycket mot gränsen ökade, samtidigt som Etiopien från 1830-talet översvämmades av europeiska emissarier och forskningsresande, missionärer och lycksökare. Till en början välkomnades de för de gåvor (mest vapen) som de förde med sig, och internationella fördrag undertecknades av lokala furstar som kung Sahle Sillase (1813–48) av Shewa och ras Ali (1830–53) av Begemdir (nuv. Gonder). Samtidigt fanns det dock en hälsosam misstänksamhet beträffande européernas motiv.

Tewodros insåg att den nya tiden krävde en stark centralmakt och en modern, avlönad armé. Han inte bara utmanövrerade och besegrade de regionala furstarna utan tog det revolutionära steget att låta kröna sig själv till kejsare. Han tog emot den brittiske konsuln Walter Plowden men vägrade erkänna honom som konsul eller ratificera det fördrag som ingåtts med Ali. Protestantiska lekmannamissionärer välkomnades; katolikerna utvisades. Dessa understödde då ett uppror i Tigray, som varade i flera år.

redigera 1900-tal

Etiopien har alltid varit ett självständigt rike. Det var kejsardöme till 1974, då den siste kejsaren, Haile Selassie, störtades. Därefter var det kommunistisk diktatur till 1991. Eritrea i norr blev självständigt från Etiopien år 1993 efter 30 år av gerillakrig.

Till en början kom Eritrea och Etiopien väl överens, men de blev fiender och år 1998–2000 pågick ett blodigt krig där över 100 000 soldater dog. Situationen är fortfarande spänd. FN-trupperna som var stationerad där har gått ur landet och man är rädd för att ett nytt krig kan blåsa upp.

År 1964 och 1977 krigade landet med Somalia om den omtvistade regionen Ogaden som utgör en tredjedel av Etiopien. Etiopien vann kriget och besegrade Somalia med stöd av 20 000 sovjetiska och kubanska soldater. Efter dessa krig har Etiopien haft en dålig relation med Somalia.

redigera Nuvarande situation

Sedan 2006 deltar Etiopien i stridigheterna i Somalia på uppdrag av landets svaga tillfälliga regering. Ockupationen ses som ett krig mot terrorismen och får stöd från USA och Ryssland. De har tusentals soldater i Somalia för att bekämpa den islamistiska motståndsrörelsen Islamiska domstolarnas högsta råd.

I oktober 2008 presenterade den etiopiska regeringen ett lagförslag som innebär att det bistånd som landet tar emot från andra länder inte får gå till arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta innebar bland annat att Sverige ströp bistånendet till landet.^[1]

redigera Geografi

Karta

Etiopien är beläget på Afrikas horn i nordöstra Afrika. Det gränsar till Djibouti, Eritrea, Kenya, Somalia och Sudan. Floden Blå Nilen rinner upp i Tanasjön i Etiopien. Flera viktiga grödor har sitt ursprung i landet, bland annat kaffe och durra.

Lägsta punkt: Denakildepressionen, 125 meter under havets nivå
Naturtillgångar: naturgas, vattenkraft, petroleum och små fyndigheter av guld, platina och koppar.

redigera Klimat och miljö

I Etiopien råder ett tropiskt monsunklimat, som varierar beroende på landets topografi. Längre torrperioder är vanliga. Östafrikanska riftsystemet är ett geologiskt aktivt område där det förekommer jordbävningar och vulkanutbrott. Sprickan som delar den södra delen är mellan 4-6 mil bred.

Några av Etiopiens miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion och att det råder brist på färskvatten i vissa områden. Landet har skrivit under, men inte ratifierat avtal om förbud mot kärnvapenprov. Över 97% av elektriciteten framställs av vattenkraft.

redigera Större städer

1 Addis Abeba, 2 Afar, 3 Amara, 4 Binshangul Gumuz, 5 Dire Dawa, 6 Gambela Hizboch, 7 Hareri Hizb, 8 Oromiya, 9 Somali, 10 Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch, 11 Tigray

Beräknat invånarantal 2008, enligt befolkningsprognos baserad på folkräkningen 1994:^[2]

Addis Abeba - 3 146 999 invånare
Dire Dawa - 306 499 invånare
Nazret - 250 817 invånare
Gonder - 213 673 invånare

redigera Administrativ indelning

Etiopien är indelat i två självstyrande privilegierade städer (astedaderoch) och nio etnisk-baserade regioner (kililoch).

Privilegierade städer: Addis Abeba och Dire Dawa.

Regioner: Afar, Oromiya, Binshangul Gumuz, Gambela Hizboch, Hareri Hizb, Somali, Amara, Tigray och Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch ("de södra nationernas, nationaliteternas och folkens region").

redigera Statsskick och politik

Etiopien är en republik med en premiärminister som statschef. Landets nuvarande premiärminister/regeringschef är Meles Zenawi. Meles Zenawi är även partiledare för Wejane som vann valet 2005 med 68,4% av rösterna. Tvåa kom partiet Kinijet (Demokraterna) med 23,9% av rösterna. Övriga partier 7,7% av rösterna. Enligt Etiopisk lag får enbart det partiet som har fått över 50% av rösterna bilda en regering i parlamentet i Addis Abeba. Parlamentet består av 400 mandat. Detta innebär att partiet har möjligheten att välja de topp 400 partimedlemmar till parlamentet inklusive premiärminister och regeringschef. Nästa val hålls år 2010.

redigera Ekonomi

Etiopiens ekonomi har förändrats radikalt sedan 70-talet. För ca 40 år sedan tillhörde Etiopien ett av Afrikas fattigaste länder, men nu tillhör Etiopien ett av Afrikas rikaste länder. Etiopien ekonomi är baserad på jordbruk, som står för halva BNP, 85% av export|exportinkomsterna och sysselsätter 80% av arbetskraften. Jordbrukssektorn lider av ofta förekommande torrperioder och gammalmodiga produktionssätt. Kaffet är en av de viktigaste grödorna, men de historiskt låga kaffepriserna medför att många jordbrukare istället odlar kat (en drog). År 2001 fick Etiopien hjälp med avskrivning av en del av sin utlandsskuld, och 2003 fick man nödhjälp med mat, efter torkan i slutet av 2002. År 2007 har Etiopiens ekonomi höjt med totalt 38% jämfört med året innan. Det beror på att Etiopien säljer mycket varor. Ex.Kaffe, Kläder och grönsaker. År 2007 minskade arbetslösheten i Etiopien med 3,5%. Nu (2008) har ungefär 74% av Etiopiens befolkning ett arbete. (År 2007 hade ca 70,5% av befolkningen i Etiopien ett arbete, År 2005 hade ca 66,1% av befolkningen i Etiopien ett arbete och År 2000 hade ca 59,7% av befolkningen i Etiopien ett arbete.) Ekonomiskt har befolkningen fått det bättre. Flera har fått tillgång till kran vatten, mat och bostäder. För 30 år sedan (1978) var en tredje del (33%) av befolkningen fattiga. Det motsvarar ca 22,1 miljoner. Men nu har fattigdomen i Etiopien förändrats radikalt. I fjol (2007) var en femte del (20%) av befolkningen fattiga. Det motsvarar ca 15 miljoner. Enligt BBC har fattigdomen minskat kraftigt sedan 1970-talet. Det är en enorm skillnad. Nästan 50% av befolkningen lever på ersättning. Ersättningen betalar ut 90% av den föregående lönen.(Exempel,Om du tjänade 700 birr i månaden innan du blev sjukskriven eller arbetslös betalar ersättningen ut 630 birr i månaden). Ersättningen betalar ut endast till man har fyllt 70 år. Efter det betalar staten ut ett pensionsbidrag som ger beroende på hur mycket man tjänade tidigare. Etiopien är ett av Afrikas rikaste länder enligt Världbanken. Etiopien låg 2006 på 106:e plats i världen när man räknar ut hur mycket pengar landet har fått in(84 299 miljoner USD, cirka 505 794 miljoner SEK) enligt Världsbanken. Det är stora skillnader mellan låg, medel och höginkomsttagare. Ungefär 22% av befolkningen är låginkomsttagare (Inkomsttagare under 200 Birr/mån och som lever på ca mindre än 7 Birr om dagen.), drygt 49% av befolkningen är medelinkomsttagare (Inkomsttagare från 300-1000 Birr/mån och som lever på 12-30 Birr om dagen.) och antalet höginkomsttagare består av ca 9% av befolkningen (Inkomsttagare över 1200 Birr/mån och som lever på mer än 44 Birr om dagen).

redigera Invandringen till Etiopien

Invandringen till Etiopien har ökat kraftigt sedan år 2000. Det beräknas att ca 19000-22000 personer har invandrat sedan år 2000. Ca 12-15% av befolkningen i Etiopien består av utlänningar. Nästan 30% av invandrarna kommer ifrån Somalia; resten kommer ifrån Sudan, Kenya, Eritrea och Djibouti. År 1995-1999 invandrade drygt 3000 personer till Etiopien. Det är en sjunde del av hur många som invandrade år 2000 och uppåt. Det som lockar folk att invandra till Etiopien är att ersättningen (försäkring) är hög och att det är finns massvis med billiga bostäder. På många håll runt om i Etiopien (framför allt i Addis Abeba) byggs nya bostäder. Nya områden med nya bostäder skapas och detta leder till att fler från utlandet vill etablera sig i Etiopien.

redigera Både ett U-land och I-land

Många kan betrakta Etiopien som ett U-land. Men nu har den synen vänt. Man kan säga att Etiopien tillhör båda grupperna. Det beror främst på att Etiopiens ekonomi har nästan tre dubblas sedan 1990-talet. Fler kommer i arbete och fler får tillgång till bostad, mat och rent kran vatten. Etiopien utvecklas och det gör att landet inte längre tillhör ett U-land utan både och. Då och då går den etiopiska ekonomin med förluster och det ledder till att regeringen är behov av att låna pengar från andra länder (framför allt från Världsbanken). År 2008 (Perioden Januari-Juni) var BNP per capita medel i Etiopien. Massiv kritik från västvärlden har lett till att Etiopien inte längre anses som ett U-land. Merparten av medierna är ense som att Etiopien inte längre betraktas som ett U-land (Källa: Ethiopia TV).

redigera Demografi

Etniska grupper: oromo 36,1 %,tigre 6,2 %, amhara 15,2 %, somalier 6%, gurage 4,3 %, sidamo 3,4 %, wolayta 2 %, afar 2%, hadiya 2%, gamo 1 %, shankella 1 %, andra 9,8 %. (Källa:Ethiopia TV)
Spädbarnsdödlighet: 3% (2008 Januari-September). (Källa:BBC)
Befolkningens medellivslängd: 67,8 år (2008). (Källa:Ethiopia TV)
Religiös tillhörighet: etiopisk-ortodoxa 65 % (kristna) (bland annat den amhariska befolkningen), muslimer 25 % , animister 5 %, annan 5 %. Det har sedan 450 år funnits armenier bosatta i landet.(Källa:BBC)
Språk: tigrinska, oromiffa eller oromigna,amhariska,guaragigna, somaliska, arabiska, andra lokala språk, engelska. (Källa:Ethiopia TV)
Analfabetism: år 2008 (Januari-September) var 23 % av befolkningen över 15 år analfabeter. (Källa:Ethiopia TV)
Arbetslöshet: år 2008 (Januari-September) var ca 26% av befolkningen över 18 år arbetslösa. (Källa:Ethiopia TV)
Tillgången till utbildning: år 2007 hade cirka 70% av befolkningen under 16 år tillgång till utbildning. (Källa: BBC)
Barnarbete: år 2007 arbete ungefär 3,5% av alla barnen i Etiopien. (Källa: BBC)

redigera Generella referenser

redigera Källor

Afrika

Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) | Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) | Madeira (Portugal) | Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankt Helena (Storbritannien)

Afrikanska unionen (AU)