Fastighet är benämningen på ett markområde som är fast egendom med tillhörande fastighetstillbehör (till exempel byggnader, andra anläggningar och växtlighet), som utgör en rättslig enhet.
Innehåll |
redigera Lagstiftningen i Sverige
Förutsättningarna för fastigheter regleras i jordabalken.
En förordning utfärdades 13 juni 1908, där det bestämdes att samtliga fastigheter skulle åsättas en fastighetsbeteckning. Fastigheterna registrerades därmed i ett register som döptes till Jordaregistret. En fastighet kunde då tillexempel få beteckning: "Kvarntorp 1:1". Om det fanns flera gårdar med samma namn, t.ex. Kyrktorp, benämndes de nu "Kyrktorp 1:1", "Kyrktorp 2:1", etc. Avstyckningar från t.ex. fastigheten "Stenvreten 1:1" benämndes "Stenvreten 1:2", "Stenvreten 1:3", etc. Därmed kan man lätt ana fastigheters ursprung.
I städer användes dock ett annat system (t.ex. stg 15+18, eller Haren 5).
Under 1970-talet genomfördes en reform som resulterade i att samtliga fastigheter fick kommun och traktnamn, samt block och enhetsnummer (utom vissa kvartersfastigheter inom tätort). Varje fastighetsbeteckning är unik inom kommunen, t.ex. Backa 2:14, eller Svarven 1 (kvartersfastighet). Ändringar av en fastighets gränser och liknande förrättningar utförs av lantmäterimyndigheterna.
En traditionell fastighet saknar fastlagd avgränsning i vertikalled. Sedan 2004 kan dock fastigheter bildas även av tredimensionellt avgränsade utrymmen, exempelvis ett våningsplan i en byggnad eller ett bergrum.
I Jordabalken definieras fastighet i första paragrafen (portalparagrafen): Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. En fastighet avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt.
redigera Lagstiftningen i Finland
Varje fastighet har en fastighetsbeteckning. Ändringar av en fastighets gränser och liknande förrättningar utförs av lantmäteribyråerna.
redigera Se även
- kvarter
- fastighetsmäklare
- tomt
- fast egendom
- mäklare
- privatmäklare
- fastighetsskatt
- fastighetsskötare
- servitut
